En god venninne som fikk barn dagen før oss, sendte oss teksten på denne sangen, når hun fikk vite at Lille Bille Bibsi hadde gått bort.. Vi synes teksten var nydelig og fikk en solist til å synge den i begravelsen. Den sa så mye av det vi ville si ;
Jag Vill Alltid Älska (fra "Sov på min arm – songar för stora och små")
Ingen förstod vart du blev av,
men fast din vagga är en grav,
tror jag du fann en öppen dörr
som barnen gör.
Till rum med änglar att få se,
dom lär dig leka, ser dig le.
Åh – om jag kunde vara med!
Det är dig jag älskar.
Det är dig jag älskar!
Och en gång skall tystnad ge upp för sång.
Då skall min tunga få ny kraft att sjunga
att inte et enda barn fikk förgäves liv nån gång.
Ingen är vackrare enn du
för du har himmelsk klädnad nu.
Du som är mammas sorg och skatt,
jag ber i natt.
Når du hör vita vingars sus,
be att två englar tar ditt ljus ner till min mardröms mörka hus.
Jag vill alltid älska!
Jag skall aldri glömma.
Och en gång skall tystnad ge upp för sång.
Då skal min tunga få ny kraft att sjunga
att inte et enda barn fick förgäves liv nån gång.
Bortom alt jag har drömt
finns du nånstans gömd.
Aldrig blir du glömd.
Inte ett enda barn fick förgäves liv nån gång.
Det är dig jag älskar.
Det är dig jag älskar.
Och en gång skal tårar få ge upp för sång.
Då skall min tunga få ny kraft att sjunga
att inte ett enda barn får förgäves liv nån gång.
Bortom allt jag har drömt
finns du nånstans gömd.
Aldrig blir du glömd.
Inte et enda barn får förgäves liv nån gång.
Jag vill alltid älska -
aldrig glömma -
jag vill alltid älska dig!
Inte ett enda barn fick förgäves liv nån gång.
Vi ønsket så veldig å hedre vår elskede sønn med noen ord i begravelsen. Vi gråt og stotret oss gjennom det, men det var så viktig for oss å få sagt alt til han :
19.45 var klokken da vi måtte ta den mest uforglemmelige telefonen i vårt liv.
19.45 var klokken da pappa var bleik, men skjerpet med AMK i telefonen,
og 19.45 var klokken da mamma gråtende ga deg livredning.
Kommunelegen kom til, Luftambulansen 20 sekunder etter og til slutt ambulansen.
6 personer som jobbet for livet ditt rundt Oldebesten sitt kaffebord.
Det ble hjerterytme og de bar deg ut i helikopteret på lekestolen din. Du hadde på deg luen fra bestemor og sokkene fra Oldemormor.
Mamma og pappa ble kjørt i ambulansen etter deg til sykehuset.
Vi kom inn til deg, hjerterytmen var stabil og vi ga ikke opp.
Du åpnet øynene, så på oss og vi strøk på deg i flere timer.
Sykepleierene ba oss ta noe mat, vi gjorde og gikk til rommet de hadde laget til oss, for å prate litt sammen. Holde motet oppe og si at dette skulle gå bra. Kjempe sammen med vår store bittelille kjempe.
En sykepleier kom fort og sa at hjertet ditt dessverre hadde stanset igjen. Noen minutter etter kom legen og sa at de ville forsøke litt til, men at det så ut som om du ikke klarte mer.
Vår verden falt i grus.
Vi skjønte det da.
At vi aldri mer skulle få vår herlige baby, pludrende og varm og god i armene våre.
Vi stod ved sengen og så de siste gjenopplivingsforsøkene, men det nyttet ikke.
Kjære Lille Bille Bibsi, tusen takk for deilig barnelatter.
Takk for de fantastiske månedene med alt det positive som du tilførte livet vårt.
Takk for alle smil, alle lyder, at du alltid visste så godt hvem foreldrene dine var og tilfredstillelsen av å kunne trøste deg.
Takk for at du aldri ga opp, at du var verdens sterkeste gutt og at du lot oss få elske deg høyere enn himmelen.
Takk for gøye fakter og for at du kom til oss.
Takk for den deilige personligheten din, som alltid var så tydelig. Aldri halvveis, alltid masse deilig Lille Bille Bibsi i alt du gjorde.
Vår umistelige sønn, aldri blir livet vårt det samme igjen. Alltid vil vi mangle deg.
Sov nå, skatten vår, du var det perfekte barn og nå har du blitt en nydelig engel.
Vi skal prøve så godt vi kan å trøste oss med hverandre, alle som elsket deg og alle minnene du etterlater.
Vår Lille Bille Bibsi som ble så altfor brått revet fra oss. Vi hadde så mye vi skulle gjøre sammen, vi gledet oss sånn over deg.
Hjertet vårt er knust, men vi skal bygge bit for bit og lukke deg derinne. Veien må bli til mens vi går for vi vet at vi har deg med oss.
Små føtter som aldri fikk tatt sine første skritt.
Verdens vakreste gutt som bare fikk leve litt.
Høyt er du elsket, savnet blir svært.
Å miste det man i hjertet holder så ufattelig kjært.
I huset etter deg har alt blitt så stille,
Nå er det bare i himmelen det pludres av vår Bille Bibsi Lille.
Den tapreste lille ridderen har så altfor brått endt ferden.
Tilbake sitter vi utrøstelig og for alltid savner deg mest i verden.
Tips oss hvis dette innlegget er upassende
